jag kanske ska börja skriva mer, i detta kanske det är bra att göra det.
när jag inte kan och när jag inte får släppa ut alla känslor genom att prata med den jag håller som mest kär i mitt liv - hur ska jag då släppa ut dom, hur ska jag då bearbeta allting tills hösten är igång och jag kan få komma till någon professionell och prata?
jag måste ju komma på något sätt, hitta något sätt som tills dess funkar, hur ska jag annars överleva.
jag är människa, jag måste gå och låtsas att jag är någon superkvinna, med superkrafter och superstyrka.
men jag kan inte vara det.
alla känslor är i mig nu, dom sätter sig i bröstkorgen och det svider och smärtar något fruktansvärt mycket.
hur mycket orkar jag till innan jag kan komma till någon och prata.
klarar jag det tills dess, klarar jag att ta hand om det tills det är augusti?
aldrig har jag mått såhär.
aldrig har jag haft såhär mycket ångest.
aldrig har min kropp mått såhär.
aldrig har jag känt att jag inte kan kontrollera,
jag har mått skit i mina dagar, men aldrig såhär mycket,
och då har jag verkligen mått skit innan.
jag förstår inte hur hjärnan håller ihop.
hur kroppen kan hålla ihop och fungera när den mår såhär, när
hjärnan mår såhär.
det bränner så sjukt i bröstkorgen, hela hjärtat, allting.
allt gör så ont.
det gör så ont i mig.
jag vet inte hur jag ska kontrollera.
känner ingen kontroll.
snart bryter jag ihop,
jag klarar inte mer.
jag orkar inte mer.
det gör så ont.
kan inte andas.
tungt att andas.
så ledsen.
jag förstår inte livet.

det gör såhär ont fast att det inte hade behövt göra ont alls,
men när man älskar någon så mycket..
jag förstår inte.
det gör så ont