jag kanske ska börja skriva mer, i detta kanske det är bra att göra det.
när jag inte kan och när jag inte får släppa ut alla känslor genom att prata med den jag håller som mest kär i mitt liv - hur ska jag då släppa ut dom, hur ska jag då bearbeta allting tills hösten är igång och jag kan få komma till någon professionell och prata?
jag måste ju komma på något sätt, hitta något sätt som tills dess funkar, hur ska jag annars överleva.
jag är människa, jag måste gå och låtsas att jag är någon superkvinna, med superkrafter och superstyrka.
men jag kan inte vara det.
alla känslor är i mig nu, dom sätter sig i bröstkorgen och det svider och smärtar något fruktansvärt mycket.
hur mycket orkar jag till innan jag kan komma till någon och prata.
klarar jag det tills dess, klarar jag att ta hand om det tills det är augusti?
aldrig har jag mått såhär.
aldrig har jag haft såhär mycket ångest.
aldrig har min kropp mått såhär.
aldrig har jag känt att jag inte kan kontrollera,
jag har mått skit i mina dagar, men aldrig såhär mycket,
och då har jag verkligen mått skit innan.
jag förstår inte hur hjärnan håller ihop.
hur kroppen kan hålla ihop och fungera när den mår såhär, när
hjärnan mår såhär.
det bränner så sjukt i bröstkorgen, hela hjärtat, allting.
allt gör så ont.
det gör så ont i mig.
jag vet inte hur jag ska kontrollera.
känner ingen kontroll.
snart bryter jag ihop,
jag klarar inte mer.
jag orkar inte mer.
det gör så ont.
kan inte andas.
tungt att andas.
så ledsen.
jag förstår inte livet.

det gör såhär ont fast att det inte hade behövt göra ont alls,
men när man älskar någon så mycket..
jag förstår inte.
det gör så ont

Skrivet 10-04-08 kl ca 16:15

Hej på er!

Har tänkt på att jag verkligen är dålig på att blogga, men jag har inte haft någon blogglust.Men tanken har slagit mig och även viljan att förnya fräscha till bloggen lite genom en ny bloggdesign, jag har ju mina kontakter hehehe så ska tala med dessa. Min syster har pluggat bloggdesign på universitetet som en fristående kurs och har även ett eget företag som går ut på att hon gör hemsidor till olika företag.
Så om hon vill ta sig tiden att hjälpa mig så tror jag det kan bli riktigt snyggt här!
För att ha lust att blogga så behövs det ju att man trivs med bloggens utseénde, liksom.

Men vad händer i mitt liv nu för tiden då?
Jag har, som jag säkert skrivit nångång tidigare, varit arbetslös sedan den sista november och denna arbetslöshet pågår desvärre fortfarande, tråkigt nog!
MEN, jag har praktik på gång. Har i arbetsförmedlingen blivit inskriven i Jobbgarantin vilket innebär att jag från o med nu kommer få en ersättning av arbetsförmedlingen som består av ca 140 kr/dag 5 dagar i veckan, dvs måndag-fredag. Så det är ju gött!
Och man får genom denna jobbgaranti hjälp med att ordna praktiplats och det finns även andra typer av sysselsättning att välja emellan.

Nu har jag på egen hand lyckats ordna en praktikplats på ett dagis som ligger 1 minut från där jag bor, så jag ska börja där så fort som alla papper är ordnade vilket dom förhoppningsvis kommer vara i mitten/slutet av nästa vecka!
Då ska jag påbörja en 2 månader lång praktik på avdelningen för dom minsta, dvs dom som är 1-3 år gamla. Kan det bli bättre? Gissa svaret :)

Vet inte om jag skrivit det här tidigare men jag är sedan den 29 januari detta året ihop med min gamla kärlek Simon, vi träffades för 3 år sen, dvs 2007, på internet och började träffas, jag blev störtkär men desvärre hade han inga sådana känslor så det slutade så.
I mitten januari tog vi upp kontakten igen och blev ihop i slutet av månaden.
Så även här, ang kärleken, kan det bli bättre? Gissa svaret igen ;)

Så, nu fram tills mitten av juni så har jag praktik på dagiset, sedan i nån vecka efter jag slutat praktiken så börjar jag och Simon sommarjobba i Karlskrona, där han växte upp och där hans mamma bor så vi kommer bo hos henne, woho. Vi ska jobba 8 veckor där. Sedan till hösten så flyttar vi nog ihop i Lund om det fortfarande känns bra och så vidare, och jag har sökt Förskolelärare och Fritidspedagog i Malmö så förhoppningen är att jag då kommer in på någon av de utbildningarna.
Så, sådär ser det ut just nu.

Just nu sitter jag på tåget till Lund, där Simon bor och pluggar. Där ska jag vara tills söndag kväll dårå, blir nog mysigt som alltid!

I övrigt har jag inte mått något vidare nu under min arbetslösa tid, arbetslöshet tär en hel del på psyket, det ska gudarna veta. Inget vidare alltså.
Men nu är det väl nya tag som gäller, let's go!

Återkommer någon dag någon gång, ska se om min syster vill hjälpa mig med min bloggdesign.

Hej!

tyckte denna texten var fin och passar relativt bra in på mig just nu:  














 
Sen en tid tillbaka har jag varit trött
Försökt att vara allt på samma gång
Så mycket man kan göra och borde och vill
Mitt i allt så ska man räcka till 

Sen en tid tillbaka har jag varit tom
Och försökt att hitta spår som leder rätt
Ja det finns så mycket måsten att vara bra på det man kan
Och mitt i allt så ska man vara sann

Jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler
Och samlat damm på min gitarr
För allting jag skriver blir ändå för kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort

Sen en tid tillbaka har jag varit tyst
Och försökt att känna efter hur det känns
Ja man gör som alla andra och försöker att bli van
Men jag har tröttnat på att vara likadan

Sen en tid tillbaka har jag känt mig svag
Och försökt att vara nån till lags
Ja man kämpar för en plats som passar både här och där
Och snart har man glömt vem man är 

Och jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler
Och samlat damm på min gitarr
För allting jag skriver det blir ändå för kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort

Sen en tid tillbaka har jag tänkt såhär
Och insett att jag måste börja om
Ja jag har kämpat för en plats som passar både här och där
Men snart ska jag hitta den jag är

Jag har ändrat i mitt rum, köpt nya kläder
Och samlat damm på min gitarr
Men i vad jag än tar på mig känner jag mig alltför kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort

Ja jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler
Och samlat damm på min gitarr
För allting jag skriver det blir ändå för kort
 
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort
 

Har jag förmågan att glömma bort

jag är verkligen ledsen asså, allt var så bra i våras eg allt var cpbra, hade så sjukt nice härligt umgänge, mycket utgångar, i skolan var det väl sådär men allt var så bra i övrigt med umgänge och sånt, vi var ett sånt härligt gäng å jag tänker tillbaka varje dag hur bra jag mådde. nu allt borta.. FAN vad jag älskade våren 2009!
och så studenten ahhhhhh vad skulle man inte göra för att få återuppleva den dagen :)
sommarn var också bra.
alltså jag ber om ursäkt att jag mina inlägg i bloggen numera bara är deppinlägg typ, men just nu känns det mesta dåligt, jag är ganska nedstämd osv. det blir så.. sen är det extra jobbigt när man inte förstår VARFÖR det är borta heller, när det inte ens finns någon anledning. MEN, huvudet ovanför vattenytan, right?

ska ut ikväll iaf, hoppas det blir kul! :) jag är täääggad :)

jahoooopp.
8 januari -10 idag, vilket betyder att jag har varit arbetslös i 5 veckor och 1 dag.
börjar bli liiiite drygt faktiskt, börjar liksom klia i armar och ben.
söker jobb å hoppas på att man får nåt positivt resultat :)
det lite typiska är att hade jag varit kvar i sthlm hade jag haft två st jobb nu :p
ett som personlig assistent (typ heltid tror jag) å sen barnvakt, fast hade ju inte pallat båda dock.
men det hade inte varit värt det faktiskt. även om det inte hade tagit slut med sebbe så hade jag
flyttat hem liksom.

nu är den största längtan efter ett bra jobb och en fin lägenhet, träffa nytt folk å ha kul!
den som väntar på nåt gott.. :)
söker allt som går att söka typ, i jobbväg, så kan int göra mkt mer än att vänta på lyckan ;)
annars händer inte mycket, ja menar, vad händer i en arbetslös liv? sova, äta, datorn, umgås med familjen å lite kompisar. man är ju utvilad iaf, en sak som är säker :p

i helgen blire mys med familjen, kanske ikea imån å utgång på kvällen, troligen förfest här hos mig. sen söndag bakis!

vad gör ni i helgen?

mycket ska man gå igenom och det känns som att allt rasar för mig hela tiden, med jämna mellanrum, och för varje gång något rasar så tappar man hoppet lite om att det någonsin kommer bli bra, både med kärlek och vänner. vad får en att kämpa vidare när det rasar? nu är jag nästan tillbaka från ruta 1 igen, eller, jag ÄR det, kärleken har än en gång gått åt pipsvängen och jag börjar vänja mig, sorgligt nog, och tro att det inte är meningen att jag ska ha någon helt enkelt? om man ska se något positivt i sånt här, när allt faller, så är det väl att man faktiskt blir starkare och starkare för varje gång, man kommer alltid starkare ur det.
     och nu står jag här, på ruta 1 igen, växjöbo om nån vecka igen och det blir som en nystart. dock är jag inte motiverad till den men jag får ta en dag i taget, göra det som jag mår bra av, jag har liksom inget val, jag kan inte bara ligga och gråta och vara deppig, även om jag känner mig så sjukt svag ibland så måste jag liksom vara lite stark, måste välja att göra saker jag mår bra av istället för att välja att ligga med täcket över huvudet. antar att det bara kommer ta längre tid då? måste orka börja söka jobb i växjö igen, gå ut på jakt efter nya kompisar, få ett jobb och flytta till egen lägenhet. men jag vet inte när jag kommer orka. hur lång tid det kommer ta innan jag orkar.
     jag vet inte riktigt, finns det websidor eller nåt liknande där man kan finna nya vänner? har ingen koll på det där, men tänker att det hade varit en bra idé för mig att kanske bli medlem på någon sådan sida.
jag är nere på bottnen nu, dock snäppet starkare än när jag var det senast. jag har varit med om detta innan och det känns på ett sätt tryggt, förstår inte hur det kan göra det, men det blir så, eller det mer rätta ordet kanske är kontroll? att eftersom jag har varit med om detta flera gånger innan så känner jag mer kontroll över det nu än jag gjort tidigare?
     en dag i taget.
     jag kommer klara det, väl?

venne har ingen större lust å blogga nu för tiden, men visst är min nya design fin? :)
stretar på som vanligt, förvirrad av allt och alla, men allt kmr bli bra eller?

bara för att jag är så jävla svartsjuk och bara för att jag är beroende av min pojkvän och bara för att jag har tonvis av ångest och bara för att jag missköter jobbet en gnutta fast jag egentligen inte gör det för att det inte är min avsikt att göra det för jag vill inte göra det egentligen men bara för att min ångest tar över och min svartsjuka och alla miljontals drillijoners tankar tar över hela mitt egna jag och bara för att jag är söndrig innuti och så tror folk att jag är typ nåt typ bara inte är en bra flickvän och är den här jobbiga kontrollberoende freakade flickvännen. bara för att jag inte orkar egentligen men jag VILL ju fixa det, ellerhur?
jag VILL få livet jag alltid velat ha, utan all ångest, utan svartsjuka, utan allt som inte är bra. jag vill ha ett balanserat liv, med nya kompisar och allt ska vara bra och det ska vara bra mellan sebastian och mig en fin balans mellan allting och hur länge kommer jag behöva kämpa för att få det liv jag vill ha? det var därför jag flyttade till sthlm, ellerhur? för jag återigen gör ett försök, att börja på nytt, med ett helt nytt liv, en helt ny tillvaro. med en bra pojkvän, bra nya kompisar, ett härligt jobb som jag tycker är roligt med arbetskamrater som tycker om mig och en chef som tycker att jag gör det bästa jobbet någonsin av alla timvikarier som någonsin varit anställda där. och bara för att jag har "misslyckats" lite halvt, så tänker jag inte ge upp för jag orkar inte ge upp?
jag SKA bli av med svartsjukan, jag SKA vänja mig av sebastian så att jag inte är beroende av honom mer, jag SKA lyckas ordna ett eget liv i stockholm. jag VILL. men, jag vet inte? överdriver jag, är det mitt eget fel att det blivit såhär, är det jag som bara tänker så himla negativt, borde jag rycka upp mig? eller är jag kanske normal...? jag palla inte, jag SKA lyckas nå mitt mål; att må bra.
jag ska visa, jag ska visa vilken underbar flickvän jag är innerst inne, bakom allt detta, jag ska kämpa emot svartsjukan och visa vilken bra och kärleksfull och omtänksam och ickekontrollerande flickvän jag egentligen är, jag vill visa? vill inte ha det dåligt mer, vill inte att det ska vara dåligt, vill inte förlora folk en efter en, jag är egentligen inte en sån som förlorar kompisar och folk jag älskar sådär? jag är ju bra, egentligen! men ångesten bor inom mig den liksom har flyttat in.

åhåh!
tillbaka över helgen i mitt lilla flickrum i Växjö, sovit i min egna älskade säng inatt, vaknat, gått ner för trappan och bara gick fram till kylen o tog det jag ville ha att äta. utan att behöva tänka på ekonomin, MAHHA. det ni.
man blir nästan lite skadad av de där, man blir beroende av att räkna på sin ekonomi hela tiden, iaf jag :p
särskilt nu innan jag får min första riktiga lön från nya jobbet :p jobbade ju bara 2 veckor i oktober, därför blir denna lönen liiiiite knaper :p
men det löser ju sig, som allt annat!

tog tåget från stockholm igår vid 16:15, skulle vara framme i växjö 20:44 nåt.
men icke sa nicke.
bara för att jag längtade hem så mkt så pajjade bromsarna på tåget å börja lukta jättebränt i hela tåget, så dom var tvugna att stanna och laga dom i en halvtimme, vilket ledde till en försening på 1 timme. kändes lite smått jobbigt sådär. så kom till alvesta först vid 20:50 och sen fanns de inget tåg som väntade på oss som gick till växjö, och nästa tåg till växjö gick inte förrän 21:35. så aa blev till å ringa föräldrarna å be dom hämta mig i alvesta. hade varit i växjö 21:45 = sammanlagt 2 timmars försening = en bra grej; PENGAR TILLBAKA PÅ BILJETTEN! mahha. så blev ju nåt bra i det hela iaf haha. men segt för jag var astrött när jag äntligen kom hem.
så kan det bli!
hoppas inte jag behöver vara med om samma imån kväll när jag åker hem :S

annars så rullar väl det på sakta men säkert.. varit tungt nu, tar ett tag innan man känner sig hemma och innan man skapar den trygghet som man alltid haft där man växte upp. då menar jag med kompisar, jobb, boende, allting. det är inte lätt att flytta till en stad där man inte känner en kotte förrutom sin pojkvän sen 1 månad tillbaka o sen 2-3 st till.
så det har varit rätt tungt, men nu har jag kommit in i jobbet riktigt bra tycker jag och jag har börjat lära känna sebastians tjejkompisar och sådär, så det tar sig! tror det kommer bli bra. 
man får ge sig fan på att det ska bli bra, vill man så kan man! det är ju alltid svårt när man kommer till en ny stad, en liten utmaning men det löser sig ju alltid..
trivs riktigt bra där jag bor nu iaf; i täby med sebastians o min gemensamma kompis tim, me like very much!
därifrån har jag bara 8-9 min med buss till mitt ena jobb, tåls inte att klaga på!

så är det, jag ska snart klä på mig och duscha och hela den biten, sen in till stan med föräldrarna och syster och fika :)

gud vad jag älskar min familj. <3